Det som hände inatt är så komiskt att jag måste bara dela med mig av det. Jag har en liten egenhet att prata i sömn eller sätta mig upp i sängen och plocka på täcket eller andra konstigheter. Däremot är jag aldrig uppe och går i sömnen, som tur är!!

Min man får vara med om mycket galna saker när det kommer till mina nattliga bestyr. Oftast skrämmer jag livet ur honom med skrik och stora viftarprogrammet med armarna. Det händer inte så ofta utan det sker då jag är som mest stressad. I natt påvisar att jag tydligen har gått in i stressmode. Lasse var inte hemma, så denna gång skrämde jag ialf inte honom haha

Jag har lite svårt att komma till ro när jag är ensam, vissa gånger går det bra och andra gånger kan jag inte lägga mig förrän vid 2-3 på nätterna. Igår var en sån lååång natt. Släckte lampan vid 2.15 tiden, somnade direkt och 2.37 åstadkom jag ett rejält blåmärke på min svank......??!

Jag kommer ihåg känslan att jag tar mig ur sängen med en ruskig fart, fast jag håller mig nära sängen.....och innan jag har fått ner båda fötterna, hukar och gömmer mig vid sängen, så slår jag i ryggen i sängkanten. Bara på ett litet ställe. Jag blir alltså väckt av smärtan i ryggen samtidigt som jag märker att hela kroppen är påväg ur sängen. När jag har landat och jag "gömmer mig" så uppfattar jag vad jag har gjort och hoppar lika snabbt upp i sängen igen, tänder lampan och skrattar åt alltihopa.

Allvarligt talat skulle jag ha velat haft detta på film. Fy **n vad komiskt det måste ha sätt ut. Hjärtat rusade på mig som en galning och jag vet faktiskt inte vad som fick mig att bli så rädd att jag skulle gömma mig. Det blåste ju rejält i natt och kanske small det till någonstans utanför (vår lägenhet tar in alla ljud utifrån, oftast låter som att bilar och traktorer åker igenom sovrummet) eller så hade jag en mardröm. Jag kommer dock inte ihåg vad jag drömde men jag utesluter det inte. Berättade för mamma och jag trodde aldrig att vi skulle sluta skratta.

Kom även att tänka på när jag var liten, kring 7-8 år, var jag väldigt aktiv på nätterna. En gång gick jag in i garderoben och lekte indian...mamma klev upp och frågade vad jag gjorde och fick till svar att jag var indian....hon fick då leda mig tillbaka till sängen. En annan gång klev jag upp ur bäddsoffan i stugan, gick in i köket, bockar mig ner och slår pannan i diskbänken, gnyr till, vänder mig om och går och lägger mig....hallå?? Varför gör man så?? Hahahaha

En annan gång vaknade jag mitt i en kullerbytta ur sängen. Jag vaknade när jag stod på nacken och kände kroppen tippa över sängkanten, och landade på rumpan på golvet. Då var jag lite lätt förvirrad hahaha (känns lite osm i natt faktiskt...fast utan kullerbyttan hehe)

Tur att jag inte går i sömnen längre, däremot så verkar jag hoppa ur och i sängen på en tiondelssekund hihi.

Ja, inte nog med att man har träningsvärk efter träningen i måndags, man ska även ha blåmärken på svanken hahhaha

Ja, då vet ni vad jag har haft för mig i natt ;)

Puss & Kram 

 

Lotten

26 november 2010 15:26

Hahaha så skönt att veta att jag inte är själv med alla nattbestyr. ;) Anders han har att göra ibland på nätterna. Emellanåt får han lugna mig o fråga vad jag håller på med. Nu för tiden så har jag oftast tappat Tim i sängen. Eller tappat bort honom... Jag letar förbrilt efter honom tills att Anders frågar om han inte ligger i sin säng.. O det gör han ju alltid.. Hahahaha
Det är ju inge roligt att du gör illa dig. Men det går ju lixom inte att stoppa heller. Drömmer man så drömmer man.. Jag lider o skrattar med dig o även åt mig själv för att jag känner igen mig i dig! Kraaaam!

Veronica

26 november 2010 15:51

Ja, det är ju rätt komiskt. Om jag hade haft det på film hade jag aldrig slutat skratta hahaha

Det är så konstigt att man kan göra såna saker och sedan inte ens veta om att man har varit rädd eller orolig för något, utan man vaknar på morgonen och så får man återberättat vad man har gjort. Eller så vaknar man mitt i aktiviteten och börjar få klarhet i vad man gör och man känner sig lite förlägen över vad man håller på med. Det är så konstigt att man gör såhär, men det är väl något man inte kan släppa under vaket tillstånd som kommer fram på natten hehe

Haha vi är bra roliga vi :D
Skönt är väl att man kan skratta åt det :D
Kramar!!

 

Sofie

26 november 2010 19:19

Hurru du, hade inte du en ny blogg du eller? :D

http://lillaste.blogg.se

Veronica

27 november 2010 01:48

hahaha joo, men det blev inte så.....just nu... den är så bökig att hålla på med ;P

 

Emma Viklund

27 november 2010 07:36

Men Veronica då! Haha, vad roligt att du delar med dig, roligt att läsa om såna som pratar/går i sömnen osv xD Jag har bara gått i sömnen en enda gång då jag var liten (väldigt liten), då gick jag ner från övervåningen, in i badrummet nere och in i duschen och där ställer jag mig och ropar på mamma haha :) Minns det inte själv, men mamma som berättat.

Sv: Tack för din kommentar, och tack för ditt tips... Har faktiskt tänkt fixa till nåt med snöflingor, får se hur det blir med det! :)

Fin din blogg är nu, länge sen jag var in här...

Kram :)

http://emmashjartan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

att jag fortsätter blogg på frunordvall.wordpress.com hädanefter :)     ...

När vi var små lärde min mamma och hennes bror oss ett ganska roligt trick. De i sin tur lärde sig när de var små, men jag vet inte vem det var som kom på detta.Detta höll vi på med rätt mycket då vi var små, men lika vig och flexibel är man inte ida...

Nu har bloggplatsen breddat bloggen, så måste man fixa till den här framöver.......   Nu blir det sängen.       Puss & Kram ...

Idag hade jag bestämt mig för att elda löv.....det blev endast papper?! Då vi har fjärrvärme så behöver vi inte tänka på ved, men vi har ju en gillestuga med öppenspis så lite ved har vi ju ordnat. Tyvärr är det mycket surved, men även torrved. Den t...

Att spara eller slösa? Det är frågan.   Vi spontanbjöd min bror och hans fru på middag, lockade med fotboll och hockey men de var redan bortbjuden på middag med fotboll och hockey. Ja så här går det när man är i sista minutern, men vi är ju väldi...